Örjan Glas-Wallin

Hur galet det än låter så har jag idag gjort tappra försök att närma mig fåglar. Var dock tvungen att använda mitt allra störstaste objektiv så att jag kunde hålla mig på förnuftigt avstånd. BadhusParken är Östersunds hetaste område när det gäller fågelNärmanden. Den kommer inte i närheten av Uppsalas svanDamm, men det räcker gott och väl till för att skrämma iväg alla personer som har sina förnuft i fångenskap. Till råga på allt så har vissa fåglar precis fått ungar så ni kan ju gissa hur farliga deras föräldrar kan bli om dom känner sig hotade...

Ett utav dom intryck jag fått under dagen är att fåglar trivs i flock. Dock tycker jag inte att människan ska uppmuntra detta beteende, vare sig det gäller att mata dom eller att hacka upp hål i isen under vintern så att dom får specialisera sig på att simma. Ett annat "icke" är att skapa barkGetton åt dom; på vägen hem fick jag syn på ett träd som någon har spikat upp hela tre stycken holkar i - Vet du inte hut, galning..!

Idag har jag bara skådat snälla sjöFåglar och det känns som att vi har funnit varandra, fast på väldigt långt avstånd. StadsDuvan dröjer det däremot länge innan jag tar mig an. Mitt allmänna råd är bara att hålla sig så långt borta från dessa som möjligt.

Sov gott alla ni som kan... Inte jag.

Idag var en stor dag, inte större än andra dagar, men stor var den och den kan fortfarande bli större eftersom jag har några timmar kvar på mitt dygn.

Blev väckt en första gång 07:18 av en dam som pressenterade sig som Maddes mamma... Lite frånvarande försökte jag för mitt innre räkna upp alla Madde som jag känner - inte en enda och ännu färre med en förälder som har anledning att ringa så här tidigt en Måndagmorron. Jag var tydligen inte tillräckligt snabbtänkt för Maddes mor, för hon inser sitt eventuella misstag och frågar om hon inte hade kommit till Östbergsskolan... Med mycket trött röst svarar jag att jag inte är Östbergsskolan och att det absolut inte gjort någonting att hon ringt och väckt mig denna stora och speciella dag... Jag är bra på att ljuga ibland och i samma stund som jag lägger ner telefonen så sover jag åter.

Lika skönt som att sova är det att vakna upp till hamnbojjarnas monotont gnisslande ljud och sjömåsarnas hesa rop. Några som inte alls är lika sköna är gubbarna på husTaket som håller på att byta tegel. TakTeglare tillHör arten "hantverkare" och som alla vet så är denna yrkesKår ett stolt men säreget folkSlag... Många tror helt felaktigt att det är tuppen, eller väckarKlockan som får upp Svensken och sätter Sverige i rullning efter en kort natts sömn. Men tuppen har helt felaktigt fått kredit för denna ärofyllda uppgift. De som egentligen bör äras är alla de som hantverkar saker. De som utan tvekan klampar med sina jätteKängor och slamrar med sina TorsHammare. Dessa och inte tuppen ska böjja sig fram och emottaga SSIR-elogen (Sparka Sverige I Röven).

Jag har hittills trott att Svenska SSIR:are har stöpts i egen form, men det verkar nu snarare som om de enats under internationell flagg. Våra takGubbar är av Rumänsk nationalitet och de är om möjligt ännu piggare än våra Svenska SSIR-kamrater. Vi kan med trygghet lämna över denna traditionsTyngda syssla till billigare arbetsKraft från Öster =)

Tror inte att våra takGubbar uppskattar mig i det att jag tenderar att ignorera deras uppVäckningsVärv. Trots idogt hammrande så vänder jag dom ryggen till och snoozar vidare. Skönt för mig men frustrerande för dom kan jag tro. Så ska dom tas och med det sagt så tänker jag inte med ord nämna något mer om detta.

Idag har stora saker skett, jag har efter två veckors semester åter upptagit min tänkta sommarSyssla. Började i och för sig rätt lätt med ett tvåTimmars pass i badhusparken, där jag kravspecificerade - detaljPlanerade det projekt som jag ämnar genomföra under ett par månaders tid framöver. Solen sken, kaffet flödade och vinden ven som det sig bör, en sommardag, i Östersund.

Tjaa, efter det har jag bara njutit av dagen; låtit kameran rassla, promenerat, lett hem cykeln - efter en liten däckIncident, kollat på "BH" och hängt med DragosKompisen.

"And thats what thats all about"

Imorn ska jag göra gubbarna på taket, som jag inte vet vad dom heter men som jag döpt till Karlsson, nöjda. Det är med andra ord dags att återvända dygnet. När Maddes mamma ringer imorn bitti ska jag svara med pigg (nåväl) röst att: "nej du, Maddes mamma, jag är inte ÖstbergSkolan" och helt sanningsEnligt säga att "det gör absolut ingenting att du ringer, helt okristligt tidigt". Det skumma är bara att alla har tagit sommarLov nu och även den mest engagerade föräldern borde göra detsamma. Förövrigt - vilken växel har öppet klockan 07:18, en sommarMåndagMorrgon.

Den som är vaken (gäller alla utom Maddes mamma) runt 0730-snåret får gärna ringa och väcka mig, eventuellt låna Karlssons kängor och skicka på mig en goMorronSpark där bak =)

Nighty night...

Ikväll missade jag premiären på beachVolleyBoll-planen och även om snart låter lockande så är det alltid för långt bort. Jag känner mig lite duktig som faktiskt avstod campusÖset för att istället avlägsna halsStreptoKocker. Snart, nästa vecka, har jag lovat ÖrjanPremiär så det är bara att massera ingång volleyBollFingrarna och ösa resten av sässongen... =)

Var ute och rastade cykeln, mig själv och kameran ikväll. Lite blåsigare väder idag, men fortfarande varmt i luften... Anyway, tänkte att jag kunde lägga upp två utav bilderna som jag tog...

Jag är svag för korvar i alla dess former och smaker. De fyller ut min månatliga köttKvot och ser till så att jag växer till mig (har jag i alla fall inbillat mig). På senare tid har jag ätit mycket prinsKorvar, av en eller annan anledning, och de har varit både goda och närande - men...

Häromdagen slog jag på tv:n och blev abrupt varse att: "man är vad man äter". När blev man det..? Här tränar jag och försöker gå upp i vikt men tror ni att det finns någon som helst varningsText på mina prinsKorvar? Nope, nep, njet.

Kände mig plötsligt hopplöst liten och hörde hur man pratade bakom ryggen på mig. "MiniMe", "miniÖjje", förvisso prins, men ändå försvinnande liten. =(

Men som dom säger: "att när nöden är som störst så ser inte igelkotten att man kommer" * - eller hur det var... Lika plötsligt som "tjilivippen" (Nils Karlsson Pyssling) så hittade jag prinskorvarnas antagonister i "Store Klaus". Danska jätteGrillisar på 200g. stycket!!!

Kvällens trädgårdsGrillning gick i munterhetens tecken och nu inväntas bara morgondagen för avsyning av förändringarna... Förhoppningarna är uppskruvade till det orimliga men det orimliga känns för tillfället mycket rimligt.

Det blir inte lättare än så här att vara fotograf. Motivet är still och det bjuder ut sig själv liksom. Det finns väl inte nån som inte uppskattar ett skrev. Kommer skreven dessutom i par så är första priset redan utdelat =)

Anyway, den som gissar rätt på vilka två kompisar jag har fångat på bild vinner en kopia av hela min samling av skrev, kallad "famous crotches", så gissa på goa vänner...

SkönVäder i Östersund. Blev allt för sugen av att se alla båtar som guppade omkring i sundet så det blev en paddelTur Minnesgärdet t.o.r. Kalla mig gärna "grisen" för nu är jag om möjligt ännu mera rosa... Känner att knorren håller på att växa ut och snart är det bara trynet som fattas... =)

Har precis avslutat en väl avvägd och precis lagomt stor (900 gram) köttallrik. Jag borde vara betydligt mer Homer * än vad jag faktiskt är. Känner tom. att det skulle få plats en lite desert där nere nån stans. Vissa dar är man på topp och idag är en sådan dag.

Cykelturen från Östersund till Åre har gjort att jag har drabbats av årets skummaste solbränna och lite får jag väl skylla mig själv. Fyra timmars sadelNötande i gassande sol och lätt bris, så att det inte kändes när solen tog tag i mig, har gett mig en skön grisRosa färg.

CykelTuren gick mycket bättre än förväntat, speciellt om man jämför med förra ÅreTuren. Den här gången hade jag gott om spring i benen när jag kom fram och bäst av allt var att baken hängde med hela vägen. Lite öm kanske men jag överlever.

Är och förblir nog en spinning- eller iaf. mountainBike-pojke, för att nöta landsväg (speciellt på mountainBike) är inte speciellt upphetsande. Hade väldans tråkigt långa sträckor, speciellt den mellan Ytterån och Mörsil - helt jätteTråkigt faktiskt, utan att överdriva. Det ända som finns att se är skog och åter skog samt mycket uppförsbackar.

Det som lyfte turen var de sista 25 kilometrarna (1 mil innan Järpen och in mot Åre). Så skönt att känna att man nästan är framme, fjäll i bakgrunden och inte bara uppförsbackar. Det är såå skönt när man bara släpper allt och trampar på och man känner att gåshuden kommer krypandes nere från fötterna och hela vägen upp till hårfästet, hela ansiktet spricker upp i ett jätteLeende och man känner att gråten inte är långt borta och man känner sig helt lätt och ren inombords - hur skönt som helst. Det är nästan den skönaste känslan som finns och får man samtidigt, i överFart, köra om en inte ont anande medCyklist, i uppförsbacke och man känner att man kan ösa på hur länge och fort som helst så inser jag i skrivande stund att jag kanske borde prova en landsvägscykel innan jag fäller det avgörande beslutet om jag ska fortsätta vara en spinnis eller om jag kanske ska "sadla om" och byta källarHåla mot soliga landsVägar...

Snitthastigheten dom sista 25 km. var 27 km/h och för att vara med mountainBike och inte för mycket utförsbackar samt med 3 timmars cykling i benen så är jag riktigt nöjd.

Det verkar som om sommaren är på väg in över Östersund, även om Fru solsken och Herr vind motarbetade varandra idag. Kvällshimmlen lovade dock bättring och jag hoppas verkligen att Herr vind håller sig i skinnet imorn ty annars blir Åre-resan jobbigare än ekspekterat.

Har laddat väskan full med kameraPrylar, gå-bort-kläder och badByxor för att styra cykeln mot Åre och poolPartyt på Jocks imorn Fredag. Ska bli jobbigt men samtidigt skönt, roligt och gott... Gratis mat och några kalla öl på det sen är Örjan färdig för sängen =)

Vis sen förra cyklingen till Åre (för 3 år sen) så tänker jag ikläda mig cykelTrikåer, som är sketFula men förhoppningsvis funktionella. Hoppas att jag slipper stå dom sista 3 milen den här gången =)

Såg Johny B. komma in från ås i kväll så det är väl bara att bädda upp och krypa ner, innan han blir sur och ger mig hell imorn...

G'natt på eder...