Örjan Glas-Wallin

Är på gång att färdas ner till Stockholm för ett 30års kalas... Men det är inte kalaset jag tänkte berätta om utan det är om fenomenet långFärdsSallad...

För som alla vet så blir man aldrig lika plötsligt hungrig som när man sitter på en buss eller ett tåg. På tåg kan det gå an utan färdsallad, om man känner för att låta plånboken bli berövad sin själ... Dyrt och inte nog med det, dessutom känner man sig aldrig lika lurad som när man sitter där med en tallrik som inte ens kan få mig mätt efter att ha ätit ett rör pringles...

Att åka buss ska jag inte ens gå in på... bara lite grann. Nä förresten. Förutom att en sallad alltid går hem även på bussar. Jo, en fördel med sallad på en buss full med Amerikanska fotbollsspelare är att man får ha den ifred för ännu hungrigare linjeSpelare, som mest jagar kött... Linjespelare genomskådar väldigt sällan salladsbladen och ser därför aldrig dyrgriparna som finns därunder... Således får man ha den för sig själv.

En sallad ska det vara och ikväll har jag med enkla medel byggt en stadig sådan.



Svampinjoner
Salladsblad
Grön paprika
Gurka (urgröpt)
Äppelbitar !!!
700 g. kassler
Bacon
Pasta (Fusilli = skruvar)
Italiens salladsdressing.

Blanda allt i en stor rostfri bunke (se bild ovan) och ta sedan en lika dan bunke och para ihop de båda som en shaker och skaka för glatta livet... Se bara till så att bunkarna inte glider isär för då har man bara 10 sekunder på sig att rädda det som räddas kan.

Blev eventuellt lite mycket sallad men den lämnar intet att önska... Jag längtar till morrgondagens färd av mer än en anledning... :D