Örjan Glas-Wallin

Hävstången ovan konstruerades för snart åttio år sedan av morfar Uno för att stärka musklerna. Den finns att beskåda efter storsjöPromenaden på väg mot Minnesgärdet. Det är smått fantastiskt att den fått sitta kvar och att den fortfarande håller. Lite rostigare nu än då, men fungerar gör den. Troligtvis lite bättre för morfar än för mig, eftersom jag klarar ungefär sju häv och han var gruvligt vältränad och stark och måste ha klarat minst ettHundra... =)

Vissa säger att vi till utseendet påminner lite grann om varandra, alltså kommer jag också snart att klara hundra, kunna gå på händer och att meka med tåg.

När morfar inte gjorde pullUps med stången så åkte han varje vinterLördag skidor över storSjön och upp till masten på andra sidan. Han simmade även regelbundet, badade bastu samt spolade benen med växelvis varmt och kallt vatten för att öka blodcirkulationen.

Även lite mer akrobatiska konster utförde han med gott resultat. Det jag kommer ihåg bäst är att han gick på händer och det skulle inte förvåna mig om han då och då även gick på händerna uppför trappan till sovrummet.

I min bok så gjorde han allting som man kan förvänta sig av en friskSportare. Jag gör mitt allra bästaste för att fylla ut hans skor och det är skönt att veta att jag har minst femtio år till på mig. Om jag liksom han kan hålla igång till en bit över åttio år så vore det väl katten om jag inte skulle kunna bemästra handGåendets ädla konst innan dess...

Det är bara att hoppas att jag håller igång på samma vis. I såfall har jag tänkt att vid sextio års ålder starta ett Amerikanskt fotbollsLag för oldBoys. Då borde vi förhoppningsVis ha hunnit läka ihop alla skavanker som vi ådragit oss under åren på fotbollsPlanen. Tills dess ska jag försöka att ta mig ut lite oftare och inte sunka ihop på gymmet.

FriskSporta på go'vänner =)