Örjan Glas-Wallin

Bara en snabb iakttagelse angående dessa återkommande och läskiga fåglar. Jag har alltid trott att fåglar aldrig sover... Jag har haft fel. Dom sover visst och om möjligt så är dom än läskigare då. Titta på dessa bestar.

Hade jag varit lite paranoid så hade jag trott att dom spanar på mig... Jag vet bättre än så, för det är verkligen så, att dom håller koll på minsta steg jag tar. Lämnar man en smula på trädgårdsBordet så är dom där och hugger direkt. Sitter jag inte på balkongen så intar dom första bästa parkett på gatlampor och hamnStrålkastare runt omkring mig. Sitter jag på balkongen så låtsas dom ignorera mig. Läskigt.

Svårt är att veta hur jag ska förhålla sig till dom. Tror att det är bäst att inte låta dom veta att jag vet. Förr eller senare slutför dom sitt uppdrag och då ska jag slippa dom... Kanske ska låna Gargamells dumilumKartong och skynda på processen.

Den läskigaste lilla fågeln som jagar mig är den som sover på ett ben (se nedan). Förmodligen har han två stycken men visar sin överlägsenhet genom att sova på ett ben, vänd mot min balkong och fullt medveten om att det enda som skiljer oss åt är en tunn trävägg.

Hepp och hörs...