ÖjjesDimmiga minnen av en solig höstdag.
Finväder, åter igen och för andra dagen på raken så missar jag paddlingen pga. tråkiga åtaganden. Dock kunde ingenting hålla mig ifrån att ta dessa bilder på vägen till skolan. I normala fall så tar skolPromenaden tjugofem minuter, men idag blev jag distraherad. Precis som ett litet barn med för stora vattenpölar i sin skolväg blev jag tvungen att förklara bort min akademiska kvart x6 (=90 minuter) för sena ankomst. Först provade jag skylla på att jag träffade mammaDragos på vägen men jag genomskådade mig själv och var tvungen att erkänna att jag fastnade med händerna i kamerans och objektivens höstSköna värld. Jag köpte inte mina argument om att FrösöTiden är ännu starkare i denna paralella värld så jag gav mig själv kvarsittning med arga förmaningar om bättring ifall jag inte ville få helgUppgifter.
Kommentarer
Postat av: e
vet inte riktigt om du kan skylla på frösötid den här gången.. du var ju faktiskt på väg redan, med cykel! Frösötid fungerar, i alla fall på mig, som att man har svårt att komma iväg.. inte att det är för många "vattenpölar" på vägen ;-)
Postat av: Öjje
För det mesta fungerar FrösöTiden på det sättet, men den är outgrundlig och den drabbar en på mer än ett sätt =)
Trackback
