Örjan Glas-Wallin

Härom dagen hittade jag en måne som var som hämtad ur en sagobok. Jag gillar himmlaLjus och ibland är jag väldigt lockad att gå ut och sparka lite grann på lyktstolparna så att dom slocknar, precis som jag aldrig gjorde när jag var fjorton =) Mest för att det hade varit mysigt att på balkongen kunna sitta i himmlens eget ljus.

Jag ser tillbaks på lumpen med väldigt blandade känslor, men en av dom saker som lyfte det hela var dom vinterkvällar när man var ute och åkte skidor hela natten och hade en stor fullmåne som lyste upp skidspåret. När snön ligger vit och månen är full så behöver man ingen pannlampa för att se och såndana nätter kunde jag åka i oändlighet utan att bli trött. För det mesta var det väl inte riktigt så inspirerande att åka "tjärlagg", men vem kommer ihåg dom tillfällena när ett fåtal andra minnen består av gnisterTyngda snöGransGrenar??