ÖjjesSketDag
Man vet aldrig på morronen vad som ska hända under dagen och idag var en sådan dag - så ni vet =) Regn stora delar av dagen med inslag av åska - som gjort för att vara-inne-med-gott-samvete-dag. Och inne var jag, men på något sätt så infann sig aldrig det där goda samvetet. I stället tog jag-borde-göra-något-känslan överhand. Den brukar göra det och hur mycket jag än försöker åberopa ett nyktert begrundande av vart känslan kommer från så stannar obehaget kvar.
Problemet med jag-borde-göra-något-känslan är att den sällan leder till något verkligt kreativt för själva känslan är en energiSlukare och istället blir jag bara trött och likgiltig. Dagens likgiltighet ledde i alla fall till en runtHusknutenFotograferingsRunda (se nedan), sen hann jag med att se om en gammal film: Ondskan, som jag tycker är riktigt bra och kan se om och om och om igen utan att bli less. Här kommer min andra upphängning: jag har hur många filmer som helst som jag inte har sett och ändå väljer jag ett gammalt beprövat kort..? I stället vill jag/ borde jag vara lite vågad och välja den "hemliga presenten" med risk för att bli besviken. Men idag kände jag inte för att chansa så jag valde det gamla, kända, beprövade och bekväma...
Trotts tröttheten och likgiltigheten som intagit kroppen tog jag cykeln in till stan för att styrketräna lite och tro på fjasen om jag inte lyckas få punka på cykeln, halvvägs över bron. Likgiltigt nog blev jag varken förb***** eller **** utan jag fann mig i mitt öde och tyckte på något sätt, på bästa Ior-manér, att "åh typiskt"...
När man väl förlikat sig med likgiltigheten så är den riktigt skön. Att inte bry sig innebär att även om jag misslyckas så spelar det ingen som helst roll. Jag kan göra vad jag vill. Jag kan säga vad jag vill till vem jag vill utan att bry mig om konsekvenser - givetvis så får man ta itu med verkan därav dan efter när man "nyktrat" till. Kan man bara tygla sig lite grann så är den här känslan faktiskt något man borde unna sig lite då och då...
Kvällens höjdpunkt var i alla fall GöranBesöket och kaffe-med-våffeldopp var välkommet. Trevligt. Till och med när kompis, som inte spelar gitarr, ger sig den på att spela Clapton var det trevligt. Och... tro på fjasen, dök inte Clapton upp där i soffan med jämna mellanrum och över förväntan lik var han...
Tror att Göran tog med sig mina jag-borde-göra-nåt-känslor för plötsligt fick jag massor uträttat - synd bara att klockan var efter midnatt när han avlägsnade sig med dom... Klockan är snart fyra och kl. 08:30 kommer StockholmsKompis Björn på besök. Hmm. Kommer att vara trött, men vad gör man inte för lite nattHäng...
Ser i alla fall fram emot en ny dag som inte är lika likgiltig =)
Go'natt på er... (fast vem bryr sig?? inte jag =)
Problemet med jag-borde-göra-något-känslan är att den sällan leder till något verkligt kreativt för själva känslan är en energiSlukare och istället blir jag bara trött och likgiltig. Dagens likgiltighet ledde i alla fall till en runtHusknutenFotograferingsRunda (se nedan), sen hann jag med att se om en gammal film: Ondskan, som jag tycker är riktigt bra och kan se om och om och om igen utan att bli less. Här kommer min andra upphängning: jag har hur många filmer som helst som jag inte har sett och ändå väljer jag ett gammalt beprövat kort..? I stället vill jag/ borde jag vara lite vågad och välja den "hemliga presenten" med risk för att bli besviken. Men idag kände jag inte för att chansa så jag valde det gamla, kända, beprövade och bekväma...
Trotts tröttheten och likgiltigheten som intagit kroppen tog jag cykeln in till stan för att styrketräna lite och tro på fjasen om jag inte lyckas få punka på cykeln, halvvägs över bron. Likgiltigt nog blev jag varken förb***** eller **** utan jag fann mig i mitt öde och tyckte på något sätt, på bästa Ior-manér, att "åh typiskt"...
När man väl förlikat sig med likgiltigheten så är den riktigt skön. Att inte bry sig innebär att även om jag misslyckas så spelar det ingen som helst roll. Jag kan göra vad jag vill. Jag kan säga vad jag vill till vem jag vill utan att bry mig om konsekvenser - givetvis så får man ta itu med verkan därav dan efter när man "nyktrat" till. Kan man bara tygla sig lite grann så är den här känslan faktiskt något man borde unna sig lite då och då...
Kvällens höjdpunkt var i alla fall GöranBesöket och kaffe-med-våffeldopp var välkommet. Trevligt. Till och med när kompis, som inte spelar gitarr, ger sig den på att spela Clapton var det trevligt. Och... tro på fjasen, dök inte Clapton upp där i soffan med jämna mellanrum och över förväntan lik var han...
Tror att Göran tog med sig mina jag-borde-göra-nåt-känslor för plötsligt fick jag massor uträttat - synd bara att klockan var efter midnatt när han avlägsnade sig med dom... Klockan är snart fyra och kl. 08:30 kommer StockholmsKompis Björn på besök. Hmm. Kommer att vara trött, men vad gör man inte för lite nattHäng...
Ser i alla fall fram emot en ny dag som inte är lika likgiltig =)
Go'natt på er... (fast vem bryr sig?? inte jag =)
Kommentarer
Postat av: Blueskyskier
Bra tänk. Det är viktigt att kunna bara vara ibland. Det måste vara tråkigt för att man skull kunna ha kul. Nyanser. Ying o Yang
Trackback
