Örjan Glas-Wallin

På den tid då bibeln uppkom räckte det inte med att skriva en bok och sprida innehållet över internet. Internet fungerade inte då men vad än värre var så kunde större delen av befolkningen inte läsa. Denna brist på kunnskap ledde till att att bibeln var tvungen att förkunnas muntligen och till detta behövdes mycket och pålitligt folk. För att utse lämpliga lärejungar, appostlar, profeter osv. så höll man allmän casting, utan att någon visste om det. I brist på "man-in-black-glömma-allt-du-sett-manick" kallade man senare det hela för operation skattSkrivning. Detta banbrytande arbetssätt visar ytterligare på hur smart man var och hur långt man var villig att gå för att lyckas med sin sak. Än idag ser vi spår av detta tidlösa och till synes oskyldiga arbetssätt då man runt om i världen håller årliga uttagningar där man sållar fånar från sångFåglar, nu under namnet "Idol xxxx". Vad vi känner till så fyller denna tv-sända "underhållning" inget egentligt syfte, bortsett från att roa och oroa, men vem vet, den som väntar och läser nästa testamente kanske får veta sanningen.

Tycka vad man vill om förtida människor och dess intelligens i avsaknad av datorer och internet, men många människor i upphöjda positioner tog efter ett vinnande koncept och diktade upp sina egna gudar och anpassade budskapet efter egen tanke och med varierande resultat. Denna vidareutveckling visar på att dåtidens tänkare försåg oss med idéer och tankar som vi anammar än idag. Tidigt insåg man att en avtrubbad och uttråkad publik sviker varpå det monogama gudautbudet, inom ett flertal religioner upphottades och ersattes med nya och mer spännande karaktärer. Precis som i exemplet med dokusåpor så kommer och går karaktärerna som regissören behagar, allt för att tillfredsställa sin publik.

Tittar man på vår egen religion så är det ett tag sen den uppdaterades och det är väl mer eller mindre ett mirakel att publiken fortfarande finns kvar. Skulle det inte ha varit för kristendomens överjäkliga grundare så skulle vi för länge sedan åter vara ett hedniskt folk. Några riktigt genomtänkta försäljningsknep är vad som har hållit kvar de som utgör den stora massan inom svensk kristendom; de skenheliga, SöndagsTroende och slutligen de traditionsTroende, vid den kristna tron och den Svenska kyrkan. Det är inte de enstaka nyutgåvor och samlingsboxar av gammalt material jag syftar på. Dessa har tillkommit långt efter det att de verkliga tänkarna var verksamma - vilka har vänt sig både ett och två varv i sina gravar åt dessa tilltag och brist på nytänkande.

I vanliga fall brukar ett steg framåt följas av två steg bakåt, men inom modern religion så får man ändra om antalet steg enligt följande: "tio steg bakåt och ett steg frammåt". Även om detta enda steg framåt är stort så räcker det inte för att blåsa nytt liv i den stapplande företeelse som kristendommen i Sverige utgör. Den lilla bris jag pratar om är Julafton. Med beprövade metoder så riktar man in sig på den yngsta generationen, på bästa McDonaldVis, och har förvandlat en födelse, några vandrare och en stjärna till vår tyngsta tradition. En gång om året förvandlas vi åter till ett troende folk - om inte gudatroende, så åtminstone tomteDyrkande.

Just traditioner är det som när vår nutida tro. Att det skulle finnas en gud som sitter på ett moln har många av oss för länge sedan förkastat som bull****. Men det medför inte per automatik att de traditioner som vi får på köpet, med mannen i skägg, tappar i popularitet. Förutom julafton så har vi dop, bröllop, begravningar och helgdagar som vilken sofflocksliggare som helst skulle bekänna sin tro för i stället för att harva på åkern. För de allra flesta har det kristna budskapet i traditionen gått förlorad men ersatts av folkets egna värderingar - allt från en jobbfri dag till en fin och ljus upplevelse i kyrkan, med lång vit klänning och efterföljande festlighet. I takt med att vi avskaffar våra hundraåriga traditioner kommer vi se att religionen får allt mindre inflytande i samhället.

Anledningen till detta långa och utdragna inlägg är att jag härom natten kom att fundera över hur jag ska snärja "mitt folk", när min tid är inne och jag själv får kalla till casting. Självklart skulle jag stjäla hej vilt från alla tidigare framgångsrika skrifter, men förtydliga och förkasta ett och annat. På följande sätt gick mina tankar när jag härom natten försökte sova, men inte riktigt lyckades.

Att någon annan skall döma mig till ett evigt liv i himmel eller helvete när jag dör låter som ett svårt, eller omöjligt värv. Ingen känner mig bättre än vad jag själv gör. Utifrån olika religioner döms jag på olika sätt men till mer eller mindre bra eller rentav kassa domar beroende på hur väl jag har levt mitt liv. Min tolkning av det hela är att jag själv är min egen domare. När jag på min ålders höst ser tillbaks på mitt liv kommer jag antingen se tillbaks på mitt liv med ett leende på läpparna och gå på moln mina sista år. Skulle jag i motsats se tillbaks på mitt liv med ånger, skräck, längtan och med en önskan att jag skulle ha gjort, provat, vågat, tänkt efter mindre före etc. så tror jag att detta är det man menar med helvete; att med denna ångest gå döden till mötes.

I min version skulle jag inte hota med ett helvete, däremot skulle jag locka, uppmuntra och i vissa fall ge en välbehövd spark där bak för att få folk att förstå att det är nu vi lever och att det inte är förenligt med min religion att gå och dra benen efter sig och vänta på allt jag ska göra om en vecka, nästa år eller när jag blir rik. För vissa tar dessa insikter en livstid att komma underfund med. Jag är inte i närheten av att till fullo ha gjort allt jag vill eller drömmer om, men jag försöker göra varje dag ihågkommansvärd. Ibland lyckas jag bättre än andra dagar men med självgoda ögon tycker jag att jag är en bit på väg, även om jag ibland behöver energikickar från personer jag tycker om. Jag hoppas och tror, att när det är dags att ge mig själv den stora domen, att jag kan se mig om utan att ångra någonting eller önska annat.

Skulle jag någon gång hitta en utav de tio stentavlorna så skulle jag, likt en klottrare, med några snabba svep, ändra både historien och valfritt budskap (oavsett vilket) till: "lev ditt liv till fullo, ångra ingenting, gör det du brinner för och du skall döma dig själv till att vandra på moln - inte bara som död, utan som ung, medelålders såväl som gammal".