Örjan Glas-Wallin

Vardag efter storsjöyran och lugnet börjar lägga sig efter en intensiv och rolig vecka. Sista kompisen från förr har flygit söderut och kvar är en ensam rackare som inte inser att det är dags att flytta. Riktigt så här ledsamt är det nog inte. Kvar har jag ju fortfarande många bra och goda vänner. Men efter en hektisk kompisHemvändarVecka så känns det ändå lite tomt. Att det dagen till ära har regnat, stormat och gått vitt på sjön gör det inte muntrare.

Jag tillhör inte den skara som anser att sommaren är över efter att presidentTalet klingat ut och dom sista fyrverkerierna ätits upp av nattHimmlen. Sommaren lever fortfarande här på ön. Ändå känner jag mig mer lockad att lyssna på vad dom har att säga denna sommar. Varför då? Kanske är det SöndagsSyndromets år i år; att redan på Söndagen ana att något långt och olustigt ligger och lurar på andra sidan natten. Trots att man har en lång och skön sportSöndag framför sig, en lika skön kväll och sedan en hel natts slummer att njuta av. Det är sällan jag diagnostiserar mig med detta syndrom och borde avstå från det nu med. Men nog kliar det lite extra i årstidsTån och innan jag somnade igår natt så lossnade lilltåNageln. Är inte det ett omen så säg.

Sista grillBitarna från Dans kalas lades på grillen ikväll och när jag som minst anade det så kom Uffe och Helena smygandes runt husKnuten för en överaskningsPåhällsning; mycket trevligt =) Det visade sig att dom gått mot strömmen och bitit sig kvar lite längre här i Norrland... Inte förens om några dagar vänder dom åter, med Uffe som det senaste tillskottet av Jämtar som förgyller hufvudstaden med sin närvaro.

Precis som Ida sätter fart på sommaren så är det upp till oss att få den att hålla ut extra länge. Så duka med den blommigaste sommarServisen, ta fram jordgubbarna, låt sandaler och shorts sitta på lång tid framöver. Kvällsbada allt ni orkar och bli sommarFörkyld, fyll kylen med sommarLätt öl, bygg ett sandslott, köp nya inlines, hinka glass i badhusparken, uteserveringsHäng på Wedemarks och Brunkullan, håll er borta från allt vad gym heter - såvida ni inte är på väg till stranden. Ta en tur med Thomé, paddla Frösön runt, sov i tält, slåss med mygg, åk till Forsaleden och bada i lagunen och/eller göm dig bakom vattenfallet. Njut ett sommarregn, klappa igelkotten, jaga upp ekorren i en tall, köp en sommarKatt, fyll åter kroppen med vårkänslor, gå ner på stan och titta på lättklätt, klättra upp i ett träd, klipp gräsmattan.......

Hjälp till att fylla på listan, den här sommaren är inte över på många månader...


SommarKvällsVarma gonattHällsningar från Frösön.

Som spinningKille blev jag lite glad när jag häromdagen sprang på denna fulländade träningsCykel som stod utanför grannHuset och ståtade. Ifall jag hade fötts till fisk så hade jag börjat ana oråd och tänkt att nån riggat sin krok med oranget StigaBete från 70-talet.

Jag förstår hur fisken resonerar när den ser en god mask mitt i sjön. Alla fiskar vet att maskar inte gillar vatten. Den kryper hellre upp på gångbanan, sväller upp, torkar och slutligen måsPickad än att gå till sjöss. Med hundra procents säkerhet vet fisken att den kommer sluta med fenorna på tallriken, ändå är masken för lockande att vända stjärten åt. Som fisk finns det i varje maskNafs en liten chans att inte kroka fast och därmed slippa undan med munnen full.

Jag och fisken fightar i samma tagTeam fast mot olika motståndare; den första är den piprökande feskagöbben och den andra är sjöMåsarna med sin oranga Stiga. Det är så uppenbart hur det ligger till, men likt väl är jag så nära att snöra på mig spinningSkorna för att kuta över och ta mig en tur. Det finns ju en liten chans att SPD-skorna inte klickar fast i pedalerna och då kommer jag undan med... Tja inte vet jag vad jag får ut av spinning, men skoj är det...

Ifall bloggen inte uppdateras inom en vecka så vet ni hur jag slutade mina dagar... I en moderniserad fötterna-i-cementTunnan fast nu med fötterna i ett par StigaPedaler. Börja leta efter mig utanför småbåtsHamnsPiren och vad måsarna beträffar kan ni skjuta varenda en av dom, alla är lika skylldiga som någon annan.

G'natt på er och se upp för fågelFällorna - they are everywhere.

Utkast av dagens begivenheter.

1. Tidigt i morse kom syrran hem och tyckte att hon var färdigCyklad. Hon såg nöjd och väldigt glad ut.
2. BeachVolleyBoll med killarna och Markus tjej Anna.
3. Fotboll i Ås där jag ingick i "gammlingarnas" lag i den årligen sommarTraditionella matchen mot "ynglingarna", som om ni frågar mig inte är så yngliga av sig längre =)
4. På kvällen var det sedan Görans tur att fylla år och firas med ett grillKalas.
5. Krogstråkande med killarna.
   

Lite mer detaljerat.

1. Syrran klev av tåget med cykeln isärMonterad och sopsäck-i-fierad. Trots min myckna trötthet så skönjde jag en lättad, glad och rent av lycklig Angelica. Kameran gick för fullt, mamsen diplomerade henne, Linnéa och Mats JämtlandsFlaggeVälkommnade henne och sedan blev det allmänt kramkalas där, på perong 2½. Kul att ha dig hemma i stan igen.
   
   
2. TidsSkutt några timmar in i framtiden och ett misslyckat intagande av CampusPlanen, där rivaliserande gäng härskade och det återstod bara att truppFörflytta upp till Parkskolan. Roligt och avslappnat spel och med en för veckoslutet hitrest MarkusFlickVänn Anna på andra sidan nätet. Hänget avslutades sämre än det inleddes, då det började spöregna med stora och blöta droppar.
   
   
3. För fjärde eller femte året på raken deltog jag i denna prestigeFyllda klotbollsMatch i Ås. Om VolleyBollen var lugn så var denna match desto mer jobbig och efteråt var jag helt utschasad. Skönt trött och nöjd efter att ha vänt ett matchLångt underläge till vinst i dom avslutande minutrarna. Inför framtida matcher kommer jag ta med mig en oskön, men lärd läxa: blocka inte skott från två meters håll med insidan låret. Trots att det var effektivt så är det ytterst oskönt. På sin höjd ger det några bloggRader men i övrigt så lämnar det mycket att önska.
   
   
4. Missade Görans officiella tårtKalas, men uppskattat nog så fick jag en tårtbit på den därpå följande grillFesten. Gott gott - Tack Göran! Kom nog inte till min rätt under detta grillkalas då jag var helt slut och hade vätskeBrist efter fotbollsVinsten. Dock är veckan lång och jag ska göra mitt bästa för att vara både piggare och raskare efter lite sömn, mat och dryck.
   
   
5. En kväll som denna så var det mycket mycket folk i farten. Var allt för trött och odrucken för att verkligen uppskatta detta. Det mest noterbara var Dans chokladBollsÄtande som ingen sett make till förän ikväll. Trodde inte att någon tugga kunde vara för stor för denna kompis, men stoppar han hela bollen i munnen på en gång så är tydligen gränsen nådd. Resultatet av denna akt lämnar jag öppen för fantasin att fantisera om.

Go'natt på eder och ladda för morrgondagens återerövrande av CampusPlanen...

Bara en snabb iakttagelse angående dessa återkommande och läskiga fåglar. Jag har alltid trott att fåglar aldrig sover... Jag har haft fel. Dom sover visst och om möjligt så är dom än läskigare då. Titta på dessa bestar.

Hade jag varit lite paranoid så hade jag trott att dom spanar på mig... Jag vet bättre än så, för det är verkligen så, att dom håller koll på minsta steg jag tar. Lämnar man en smula på trädgårdsBordet så är dom där och hugger direkt. Sitter jag inte på balkongen så intar dom första bästa parkett på gatlampor och hamnStrålkastare runt omkring mig. Sitter jag på balkongen så låtsas dom ignorera mig. Läskigt.

Svårt är att veta hur jag ska förhålla sig till dom. Tror att det är bäst att inte låta dom veta att jag vet. Förr eller senare slutför dom sitt uppdrag och då ska jag slippa dom... Kanske ska låna Gargamells dumilumKartong och skynda på processen.

Den läskigaste lilla fågeln som jagar mig är den som sover på ett ben (se nedan). Förmodligen har han två stycken men visar sin överlägsenhet genom att sova på ett ben, vänd mot min balkong och fullt medveten om att det enda som skiljer oss åt är en tunn trävägg.

Hepp och hörs...

I morse fick jag en välbehövlig, men vänlig, spark där bak. En spark som tog mig ända från Frösön och till Bydalen. Trots lite halvtråkigt väder så tog vi dom två färjorna från Andersön till Norderön och sen över till fastlandet, på andra sidan. Sjutton år som boende i Östersund, 5.5 mil i en skön BMW och lite övertalning var allt som behövdes för att få iväg mig till Bydalen för första gången. Kan inte föstå att ingen lyckats tidigare. Tack för det Jörgen.

Är säker på att jag fortfarande har flera andra sevärda ställen kvar att upptäcka. Så fler sparkar tas, med viss reservation, tacksamt emot.

Trots att det var kolSvart runt omkring oss så gick vi upp på VästFjällsToppen och ner igen utan att få så mycket som en enda regnskur på oss. Vi hade faktiskt mestadels solsken, vilket får räknas som en mindre skräll om man ser till min fjällVäderStatistik. För att inte bli för väderIntriktad i det här inlägget så tänkte jag avsluta den här efterHandsPrognosen med att säga att blåsten tillTog rejält under de sista hundra metrarna upp till toppen. Min sneFrisyr här nedan är inte det minsta tillGjord och pekar med precission ut åt vilket håll det blåste.

Hittade denna väldigt mannliga grästuva på vägen upp till toppen. Är helt säker på att den är av maskulint kön, för vad är väl mannligare än en riktig flint?? Kul att se att även naturen fick sig en skopa ironi hält över huvet när det döptes i den heliga andens namn eller vad nu gräs döps i. Allt utvecklas till det bästa och naturen brukar ligga i framkant när det gäller att förnya sig. När det någon gång i framtiden avslöjas nyttan med "inget hår" så ska jag komma ihåg att klappa mig för bröstet och hävda att jag faktiskt hjälpte till att evolvera männskligheten mot något stort och fint. Till dess tar jag det med måttlig ro och håller skrattet inombords.

Ifall det skulle vara så att människan var först i naturen med att upptäcka flintens förträfflighet... Isåfall vill jag inte veta hur vi överförde denna gen till släktet grästuvan..? Det kan mycket väl vara så att ett tunnhårigt pervo går lös i bydalsFjällen. Vi såg ingen misstänkt, men var på er vakt...

Hur galet det än låter så har jag idag gjort tappra försök att närma mig fåglar. Var dock tvungen att använda mitt allra störstaste objektiv så att jag kunde hålla mig på förnuftigt avstånd. BadhusParken är Östersunds hetaste område när det gäller fågelNärmanden. Den kommer inte i närheten av Uppsalas svanDamm, men det räcker gott och väl till för att skrämma iväg alla personer som har sina förnuft i fångenskap. Till råga på allt så har vissa fåglar precis fått ungar så ni kan ju gissa hur farliga deras föräldrar kan bli om dom känner sig hotade...

Ett utav dom intryck jag fått under dagen är att fåglar trivs i flock. Dock tycker jag inte att människan ska uppmuntra detta beteende, vare sig det gäller att mata dom eller att hacka upp hål i isen under vintern så att dom får specialisera sig på att simma. Ett annat "icke" är att skapa barkGetton åt dom; på vägen hem fick jag syn på ett träd som någon har spikat upp hela tre stycken holkar i - Vet du inte hut, galning..!

Idag har jag bara skådat snälla sjöFåglar och det känns som att vi har funnit varandra, fast på väldigt långt avstånd. StadsDuvan dröjer det däremot länge innan jag tar mig an. Mitt allmänna råd är bara att hålla sig så långt borta från dessa som möjligt.

Sov gott alla ni som kan... Inte jag.

Idag var en stor dag, inte större än andra dagar, men stor var den och den kan fortfarande bli större eftersom jag har några timmar kvar på mitt dygn.

Blev väckt en första gång 07:18 av en dam som pressenterade sig som Maddes mamma... Lite frånvarande försökte jag för mitt innre räkna upp alla Madde som jag känner - inte en enda och ännu färre med en förälder som har anledning att ringa så här tidigt en Måndagmorron. Jag var tydligen inte tillräckligt snabbtänkt för Maddes mor, för hon inser sitt eventuella misstag och frågar om hon inte hade kommit till Östbergsskolan... Med mycket trött röst svarar jag att jag inte är Östbergsskolan och att det absolut inte gjort någonting att hon ringt och väckt mig denna stora och speciella dag... Jag är bra på att ljuga ibland och i samma stund som jag lägger ner telefonen så sover jag åter.

Lika skönt som att sova är det att vakna upp till hamnbojjarnas monotont gnisslande ljud och sjömåsarnas hesa rop. Några som inte alls är lika sköna är gubbarna på husTaket som håller på att byta tegel. TakTeglare tillHör arten "hantverkare" och som alla vet så är denna yrkesKår ett stolt men säreget folkSlag... Många tror helt felaktigt att det är tuppen, eller väckarKlockan som får upp Svensken och sätter Sverige i rullning efter en kort natts sömn. Men tuppen har helt felaktigt fått kredit för denna ärofyllda uppgift. De som egentligen bör äras är alla de som hantverkar saker. De som utan tvekan klampar med sina jätteKängor och slamrar med sina TorsHammare. Dessa och inte tuppen ska böjja sig fram och emottaga SSIR-elogen (Sparka Sverige I Röven).

Jag har hittills trott att Svenska SSIR:are har stöpts i egen form, men det verkar nu snarare som om de enats under internationell flagg. Våra takGubbar är av Rumänsk nationalitet och de är om möjligt ännu piggare än våra Svenska SSIR-kamrater. Vi kan med trygghet lämna över denna traditionsTyngda syssla till billigare arbetsKraft från Öster =)

Tror inte att våra takGubbar uppskattar mig i det att jag tenderar att ignorera deras uppVäckningsVärv. Trots idogt hammrande så vänder jag dom ryggen till och snoozar vidare. Skönt för mig men frustrerande för dom kan jag tro. Så ska dom tas och med det sagt så tänker jag inte med ord nämna något mer om detta.

Idag har stora saker skett, jag har efter två veckors semester åter upptagit min tänkta sommarSyssla. Började i och för sig rätt lätt med ett tvåTimmars pass i badhusparken, där jag kravspecificerade - detaljPlanerade det projekt som jag ämnar genomföra under ett par månaders tid framöver. Solen sken, kaffet flödade och vinden ven som det sig bör, en sommardag, i Östersund.

Tjaa, efter det har jag bara njutit av dagen; låtit kameran rassla, promenerat, lett hem cykeln - efter en liten däckIncident, kollat på "BH" och hängt med DragosKompisen.

"And thats what thats all about"

Imorn ska jag göra gubbarna på taket, som jag inte vet vad dom heter men som jag döpt till Karlsson, nöjda. Det är med andra ord dags att återvända dygnet. När Maddes mamma ringer imorn bitti ska jag svara med pigg (nåväl) röst att: "nej du, Maddes mamma, jag är inte ÖstbergSkolan" och helt sanningsEnligt säga att "det gör absolut ingenting att du ringer, helt okristligt tidigt". Det skumma är bara att alla har tagit sommarLov nu och även den mest engagerade föräldern borde göra detsamma. Förövrigt - vilken växel har öppet klockan 07:18, en sommarMåndagMorrgon.

Den som är vaken (gäller alla utom Maddes mamma) runt 0730-snåret får gärna ringa och väcka mig, eventuellt låna Karlssons kängor och skicka på mig en goMorronSpark där bak =)

Nighty night...

Ikväll missade jag premiären på beachVolleyBoll-planen och även om snart låter lockande så är det alltid för långt bort. Jag känner mig lite duktig som faktiskt avstod campusÖset för att istället avlägsna halsStreptoKocker. Snart, nästa vecka, har jag lovat ÖrjanPremiär så det är bara att massera ingång volleyBollFingrarna och ösa resten av sässongen... =)

Var ute och rastade cykeln, mig själv och kameran ikväll. Lite blåsigare väder idag, men fortfarande varmt i luften... Anyway, tänkte att jag kunde lägga upp två utav bilderna som jag tog...